Om detta transportsystem blir tillräckligt attraktivt kan det sedan stå modell för andra länder och få stor global påverkan. Partnerskapen och samverkan för att driva ett gemensamt skapande av framtidens transportsystem behöver en tydlig och kännbar problemformulering som kallar dessa samman, tvingar oss att se på transportsektorn med nya ögon och tvingar oss att kroka arm i nya affärsmodeller, skapa nya satsningar på infrastruktur, utveckla tekniken och hitta vägar framåt.

Här är ”last-mile”-problematiken central – ineffektivitet, transportfattigdom, ojämlikhet samt stora avstånd och utsläpp är vardagen i glesare geografier. Ett hållbart transportsystem förutsätter att vi adresserar denna utmaning. Denna systemdemonstrator sammanför ett stort antal lokala och nationella aktörer från olika delar av värdekedjan i en gemensam ansträngning för att lösa utmaningen. Gemensamt täcker vi i stort sett in hela Västerbotten, med lokala aktörer och kommuner, för att ha regionen som vår prototypyta. Med fokuset på dubbel användning (civila system som kan ”rycka in” vid kris/konflikt) så ökar systemdemonstratorns värdeskapande för samhället ytterligare och det ger extra draghjälp för att bedriva faktisk systeminnovation. Med fler aktörer som sluter upp kring målet att införa transportsystemet mobiliserar vi för en faktisk systeminnovation och systemdemonstratorn blir verktyget till att utreda hur de olika aktörerna kan bidra och i vilka faser av ett införande.

Det föreslagna projektet bidrar till att skapa ett mer effektivt, tillgängligt och resilient transportsystem och samhälle genom att, tillsammans med samhällsbärande aktörer och behovsägare, tjänsteutveckla fram nya godstransportlösningar. Vi drar slutsatsen att ekonomisk hållbarhet förutsätter förarlösa, alltså autonoma, transporter, och från det fossilfria följer att transportsystemet måste vara fossilfritt.

Vi rör oss bort ifrån det urbana tankesättet att önska lätta och tunga lastbilar som ska lastas fullt för att få fraktekonomin att gå ihop och minska utsläppen per gods till att snarare tänka mindre och modulärt. Då kan vi öka effektiviteten och minska utsläppen för godstransporter i glesare geografier. Med autonoma transportrobotar, ombord på bussar som rullar i den regionala kollektivtrafiken, så blir mängden förare och fordon inte en lika stor begränsning. Sveriges rådande chaufförsbrist förvärras inte fast servicegraden förbättras. Mindre, eldrivna transportrobotar som sprider sig ut från regionala bussar och busstationer kan utföra samma transportarbete som lastbilar, men utan utsläpp och mer flexibelt. Mindre eldrivna fordon är istället anpassade till landsbygdens mängd av gods. Regionägda Bussgods i Norr AB, som är en central aktör i projektkonsortiet, vill validera, vidareutveckla och skala en sådan autonom intermodal lösning.

En bild på Bussgods bussar med lastutrymme för gods och tillhörande ramp baktill. Projektet avser använda autonoma transportrobotar som kör ombord på bussen, åker med, och sedan åker av för att cirkulera i en bygd.

Transportroboten kan antingen bära en Europa-pall och blir då en förlängning av dagens B2B godstransportsystem, eller bära ett rullande paketskåp i en B2C-transporttjänst för lokal leverans. Bussgods har identifierat ett antal områden där de inte har paketombud som lämpliga för denna transporttjänst. Intermodaliteten, som ska demonstreras mot slutet av projektet, har lokalt börja döpas till en ”moderskepps”-lösning. Projektets test och tjänsteutveckling runt fordon i fordon kommer att skapa viktiga lärdomar kring nästa steg i att forma framtidens intermodala transportsystem på landsbygden och vilka krav som finns för denna form av intermodalitet. Lösningen har potential att öka effektiviteten i transportsystemet, höja tillgängligheten och servicegraden, med samma eller möjligtvis lägre personalintensitet och miljöpåverkan.