Autonoma fordon har, om de ges funktionella affärsmodeller och implementering, potential att vara en viktig drivkraft i övergången till en hållbar och effektiv transportsektor. Svenska utsläppsmål och Agenda 2030 kan inte uppnås utan att ta itu med transportutmaningarna på landsbygden, givet att det är här majoriteten av transportutsläppen uppstår.

Detta projekt syftar till att skapa ett geografiskt lokaliserat levande labb på landsbygden i Umeå kommun som ett komplement till EU:s CCAM. Med en lokal närvaro kan vi utveckla en avgörande pusselbit för att göra framtida transporter mer rättvisa, inkluderande, hållbara och effektiva. Dessutom har projektet, och dess fokus, potential att positivt bidra till verklig systeminnovation. Det behövs en lösning för att bättre inkludera landsbygdsområden i mer hållbara transporter och minska det (upplevda) behovet av varje hushåll att äga två till tre bilar för att möta sina mobilitetskrav. Skillnader i körvanor mellan kön på landsbygden är också problematiska och kan lättare balanseras ut med autonoma fordon. Dessutom har dessa fordon potential att bli säkrare i framtiden då alla mänskliga förare ersätts av självkörande fordon.

Landsbygden har upplevt att många offentliga tjänster har dragits tillbaka, såsom nära tillgång till skattemyndigheten och andra statliga filialer, banker, hälso- och sjukvård, skolor, etc., vilket ständigt ökar reseavstånden, vilket i sin hand gör transporter ännu viktigare. Kollektivtrafiken har samtidigt minskat av ekonomiska skäl, och tjänster som färdtjänst har stadigt minskat under de senaste 20 åren (Trafikanalys, 2022).

Transportnytta är en nyckel till livskvalitet och samhällelig acceptans bland medborgarna. Om transportlösningar inte är samhälleligt värdeskapande kommer de nödvändiga intressenterna inte att kunna engagera sig på lång sikt och bidra till det kollektiva lärande och kompetensuppbyggnad som är nyckeln till att anpassa policyer, affärsmodeller, regelverk, användning, underhåll och alla andra delar av systemet som behöver mötas som en funktionell helhet (Schot, 1998). Detta gäller särskilt för den kulturella påverkan som uppstår när människor introduceras för en ny lösning. Dagens tester har tagit det första steget i att verifiera och testa teknikens kapacitet. Det finns fortfarande utveckling att göra, men tillräckligt mycket finns på plats för att bidra till riktiga pilotdemonstrationer, på landsbygden.

Detta Living Lab ska ge en geografisk förankring på landsbygden runt Umeå med fokus på Rödå-Tavelsjöområdet. Detta är ett område på cirka 17 km gånger 6 km som betjänas av en väg formad som siffran ”8”. Länsväg 363 går genom området och utgör den ”västra” sidan av den 8-formade vägen. Länstrafiken och Bussgods, båda parter i projektet, har befintliga transporttjänster på Länsväg 363 och de tjänster som ska utformas i detta projekt kan kopplas till dessa. Det bor idag cirka 2 000 personer i området.

Transporttjänster som utformas för detta område kan sannolikt även beröra de närmaste omgivande byarna i Umeå kommun, Vindelns kommun och Vännäs kommun, vilket skulle öka den totala befolkningen till över 3 000. Eftersom vi har mycket starka lokala samarbetspartners räknar vi med att engagera minst 50 % av befolkningen i Tavelsjö och Rödå under de tre år som projektet pågår. Området är tillräckligt litet för att få en hög upplösning av de lokala transportbehoven, men avsikten är inte att begränsa det efterföljande designtänkandet till detta område. Alla transporttjänster kommer att designas för att kunna täcka även ett större område. Syftet med att ha ett fokusområde är att kunna göra en mycket djupgående analys av transportbehoven, men eventuella utformningar kommer att ha naturliga gränssnitt mot det omgivande samhället. Tjänstedesignerna kommer också att vara skalbara och replikerbara.